Atomens namn betyder odelbar på grekiska. Det är den minsta delen som fins av ett grundämne som definierar denns egenskaper.
Atomen består av positivt laddade protoner, neutrala neutroner och negativt laddade elektroner. Protonerna och neutronerna kallas tillsammans nukleoner och ligger i atomkärnan som utgör nästan hela massan av atomen.
Det som omringar atomkärnan är olika skal i dem finns det olika många elektroner i som är negativt laddade de är där för att atomen ska få en balans mellan positivt laddning och negativt laddning.
När en atom är positivt laddad eller negativt laddad beror på hur många elektroner eller protoner det finns.
Skalen har olika namn beroende på vilket som kommer först, i de olika skalen kan det rymmas olika många elektroner.
- Skal K - Det får max plats 2 elektroner.
- Skal L - Rymmer max 8 elektroner.
- Skal M - Rymmer också max 8 elektroner.
- Skal N - Kommer den övriga mängden som blir över.
I det sista skalet är det blir det väldigt sällan fullt med elektroner.
Egenskaperna i atomen är avgörande av just den mängden av elektroner som finns där.
Historik:
Runt ungefär 450 talet f.Kr kom den tidigaste iden om något som liknar dagens atomer, detta uppfans av Demokritos och hans anhängare, som var från Grekland.
Vid 1803 började John delton använda begreppet ”Atom” detta skulle vara för att förklara att kemiska föreningar bestod a grundämnen i fasta proportioner. Det var sedan 1800-talet som det var en öppen fråga om atomer om de verkligen existerade eller om det var ett teoretiskt hjälpmedel för den kemiska lagbundenheter.
På det sena 1800-talet upptäckte en engelskman vid namnet J.J Thompson elektronerna som visade att atomen inte alls var odelbar utan hade en inre struktur.
En atom nuförtiden kan se ut ungefär såhär:
Detta är en bild på en Natium atom som är en Alkaimetall och har på det viset valenselektroner. Den har 11 protoneroch elektroner. Alla alkaimetaler är i den första gruppen i periodiskasystemet och måste då ha en valenselektron. Natruim har länge varit känt mest förNatriumkloriden (som betyder salt). Natriumkloriden förekomer till exempel i havet som salt.
Periodiska systemet har grupper som är indelade via atomernas egenskaper. Som då till exempel Alkaimetaler:
De grunämnena som tillhör Alkaimetaller är litium, natrium, kalium, rubinium, francium.
En egenskap som utmärker alkaimetaller är att de alla är silverfärgade med en matallisk glans, har en hög elektrisk ledningsförmåga och är mjuka med en lite dentisitet. Litium, natrium och kalium har till och med lägre densitet än vatten så de flyter.
De har bara en valenselektron som de gärna vill bli av med och reagerar då väldigt lätt med halogenerna och bildar vita salter, eller med vatten då de bildar en starkt basisk alkalimetall, under vätgasutveckling.
Namnet alkimetaller kommer från att deras vattenlöslighet blir basisk.
Ett annat kännetecken för alkalimetallerna och deras föreningar, är de karakteristiska
färger de ger lågan när man eldar dem, de används därför ofta i fyrverkerier för att få olika färger.
Periodiska systemet:
Periodiska systemet är en tabell när alla atomerna (som man känner till) är ordnade. Dmitrij Ivanovitj Mendeljev var en ryss som skapade just detta systemet där han ordnade grundämnena efter deras: egenskaper och atommassa. Idag finns det 118 atomer i systemet.
Periodiska Systemet är uppdelat i perioder och grupper.
På den lodräta sidan finns det 18 grupper alla atomer i den raden har liknande egenskaper, som tillexempel Alkaimetaller.
Det finns 7 perioder som är på den vågräta raden. I varje period har ämnet till höger en mer proton och därför större atommassa. Alla atomer är neutrala och därför stiger även antalet elektroner. Alla element i den första perioden har bara elektroner i det första. I den andra perioden har alla element ett fullt K - skal och elektroner i L - skalet ökar successivt på från vänster till höger.
Detta är en bild på periodiska systemet:
